Okej, så den här låten innebär overload av nostalgi från hösten 2014. Det gör nästan ont. Jag minns att jag lyssnade på den en gång innan jag somnade varje kväll - för att jag inte skulle "lyssna sönder" den direkt. Den påminner mig mest om när jag jobbade på Friends&brgrs. Att jag cyklade till och från jobbet i shorts. Ljusa höstnätter i skitstaden. Och man visste att det var dags att ta vara på livet. Varje dag och sekund.
Senaste inläggen
- Börja blogga igen?
- Hur London krossar mitt hjärta.
- såndär lista som man publicerade varje dag på bilddagboken förr i väädin
- Tillbaka i Helsingfors
- och så blev det höst
- ljuset och förvirringen
- Jag lyssnar aldrig på Utan din andetag av Kent
- Den där smärtan, ni vet
- Novembermörkret har tagit mig nu.
- för att kompensera deppigt inlägg nedan; här var jag på inflyttningsfest - and it waz fun
- titta - ett blogginlägg
- obs, spara som utkast
- när jag kom hem från london satt jag i boyfriends soffa och grät. jag kunde inte förmå mig att vara glad.
- Lyckligare nu?
- lillvictor
- (mitt sista inlägg om mens)
- workworkwork
- långt och ärligt.
- lyssna håkan och dricka kaffe och drömma om tatueringar
- idiotiskt många bilder
Arkiv
